Veckolslutet/helgen som varit.
Det var fint!
Och faktiskt blev det ännu bättre på lördagen, när berätterskan inte var nervös längre!
Visst passade det sig med musikal efter begravning - livet är ju en enda lång berg- och dalbana, och som nån skrev på min fb-sida: Glädjen hjälper till att bära sorgen!
Faktiskt har den sången, Himlen kommer så nära, använts vid flera begravningar.
Hälsningar
Marianne Bokblad
Jag var med på två begravningar förra året. Först gick min morbror bort, sedan några månader senare, så gick även min faster bort. Sedan ytterligare några månader så gick en bekant bort.
Släkten försvinner för fort :(
Tråkigt men sant
Kram
Gunilla
Beklagar förlusten av er vän! Men fint att hedra henne som ni gjorde! :)
Fina bilder!
kramar
Jag vet hur det känns för vi har mist 4 st i vår närhet nu och man blir sorgsen. Beklagar sorgen ni får igenom nu. Det vore tråkigt om du slutade blogga. Ta en bloggvila istället. Jag hade en annan blogg förut och kände likadant och då tog lät jag bloggen vila i flera månader.
Jag tror på ett liv efter detta än om jag inte är knuten till nån församling.
Smedens dotter skulle man se. Skall gå ut på google och läsa om den.
Vad fint det var i kyrkan och så härligt med levande musik
Sköt om dig vännen och hälsa Lasse från oss
Varma kramar
Inte ska du sluta blogga. Du kan väl göra det när du hinner för det får inte kännas som ett tväng. Måste säga att du är jättesnygg i solbränna och med turkosa koftan. Du passar så bra i den färgen
Visst är det tråkigt att man blir tvungen att genomgå så många begravningar på så kort tid. Men så är ju livet, vare sig man är troende eller ej. Det kan ju bli för många på den tiden förstås. Men du som har din tro, måste väl ändå känna en trygghet i det hela.
Sv: Det var ju en fin kommentar du gav mig.
Men jag blev aldrig mobbad utan det var nog en känsla av utanförskap, när alla stod runt barnvagnen och sa tt syrran var så söt med sitt hår och att hon var tjock och go som bebis. Det var ju idealet under kriget, att det skulle synas på barnen att de hade det bra. Jag som hade varit sjuklig i TBC och var matvägrare, kände mig inte så bra som var smal. Det var inte av elakhet folk bar sig åt så. Det förstår jag ju nu, men inte då.
Kram/Gilla/Gunilla Hihi!
Hej. Visst är det sorgligt när någon man tycker om lämnar jordelivet och särskilt när de är unga men jag tror att vi alla ses igen i en bättre värld. Du gjorde helt rätt som gick på teater efteråt tänker jag. Du ska göra det som känns rätt för dig.
Hoppas du inte slutar blogga utan gör det när det känns rätt. Mysigt att komma in på en sida till en syster i anden. Guds frid önskar jag dig <3
Jag brukar gå in och läsa hos dig då och då. Du har alltid så mycket att berätta om och visa så fina bilder. Att mista någon gör ont men hoppet finns om ett återseende. "En gång ska vi åter mötas" ...
Önskar dig allt gott och hoppas att du orkar fortsätta blogga även om du kanske inte alltid kan vara lika aktiv.
Med varm hälsning !
Önskar dig en fin vecka/kram
