Underbar förmiddag! Kollade ut och kände så skönt det var!! Varmt! Sol! Skönt!
Tänk att sitta ute en stund och dricka kaffe i vårsolen? Tänkt och gjort!
Värmde mitt kaffe och tog min mugg med mig ut,... och njöt!
Tog med mig telefonen ut och tänkte: Vem är hemma så här dags på dagen??
Jo, då ringde jag till Skåne. En "gammal bekant" sedan 70 talet. Doris som då bodde i Skellefteå, jag och min dåvarande man, Roland , vi var ju Kaptener på Frälsningsarme´n där i Skellefteå. Vi lärde då känna Dorisoch Leif som tillhör Pingst. Vi blev mycket goda vänner under det år vi bodde där och jag har haft en viss kontakt med Doris som sedan flera år sedan flyttat och bosatt sig "nånstans" i Skåne.
Jag ringde då upp och vi pratade en lång stund!  Mycket trevligt!!
TREVLIGT DORIS ATT FÅ PRATA MED DIG!!!
(Tagit kortet på mig själv, inte så lyckat men..)

"Äntligen något nytt, tänker Larry Mann, som lever ett enahanda liv i rummen han hyr i det nedgångna huset i London. Han är förtjust över tanken på Amanda, den unga studentskan som just flyttat in en trappa ner.

Han ska verkligen göra sitt bästa för att hon ska trivas, och vad är då naturligare än att bjuda in henne på en bit mat och en trevlig pratstund så fort hon kommer hem från universitetet? Och nog borde hon vara glad över att han ser till att hon slipper hamna i onåd hos hyresvärdinnan på grund av sitt slarv, när Larry så gärna snyggar till i hennes rum när hon är ute? Larry är lycklig i sina omsorger och totalt utan insikt om vad Amanda egentligen tycker.

Amanda, som är blyg och godhjärtad, vill inte såra Larrys känslor. Men hon förmår inte vara så tacksam som hon borde över hans uppmärksamhet. Och när Amandas vän Frances börjar tillbringa helgerna i huset, förvandlas Larrys glädje till upprördhet - och rädsla. Rädsla för att förlora den enda människa han bryr sig om. Rädsla för sitt eget mörka förflutna."